Fredriksnortare

Den mörka himlen vilade tugnt över hennes huvud och stjärnorna var det ända hon kunde skåda bortom de höga träden. Framför henne ringlade en lång stig och leran under hennes fötter gav i från sig en smackande ljud varje gång hon tog ett steg. Hon kramade hårt om repet som hon höll i sin högra hand. Så hårt att det skavde in i hennes taniga handflata och bildade ett köttsår. Hennes bara ben var kalla och gåshuden var nära. Regnet smattrade till när det nådde de moss belagda vattenpölarna och de små regndropparna letade sig in under hennes luva. De stänkte ner på hennes kala ansikte och gjorde så att sminket sakta rann ner längs hennes rosenröda kinder. Än viste hon inte vart, eller när. Fötterna fick leda henne till den perfekta platsen. En plats som var skyddad från alla skrik, allt ljus och bilarnas brumande motorljud. Vinden tog titt som tätt tag i trädens alla grenar och piskade dem mot trädens stammar. Skogen gav ifrån sig en dåv suckning när viden sedan lagt sig. Som om skogens alla träd pratade till henne, som om de ville säga att det hon tänkte göra var fel. Men hon var bestämmd, hon hade bestämmt sig för länge sen och nu kunde ingen få henne att ändra sig. Hon tittade runt omkring sig och lät ständigt blicken snegla sig bakåt. Som om någon förföljde henne. Men det enda som jagade henne i mörkret var skuggorna och ovisheten. Hon kom till en glänta och visste att det var den rätta platsen. sommarnatten höll på att förvandlas till morgon då ljuset trängde sig in mellan trädens alla grenar.  Framför henne fanns en sten som var täckt av vitmossa. Hon förstod att regnet gjort stenen hal så hon var försiktig när hon med lätta steg tog sig upp på den. Hon släppte för några sekunder sitt fasta gräpp om repet för att göra en knut. Hon knöt fast repet runt den tjocka grenen över henne och försäkrade sig om att knuten inte skulle gå upp. Snaran trädde hon sedan försiktigt över huvudet och drog åt. Hon fylldes av en rädsla från topp till tå. Nu var det hon som höll i sitt liv, ett kliv ut från stenen och allt skulle vara över.